Hopp om livet

Först och främst ska jag nog börja med att säga att jag hyser den allra största respekt för de som är sjuka på riktigt och vet att en egentligen inte borde klaga på de vabruari-krämpor som vi haft på sistone, de går ju liksom över inom en sinom tid.

Tid i sängen har det absolut spenderats de senaste dagarna, kanske inte just i den här ljuvliga hotellsängen som vi vaknade upp i i måndags, och även om jag är ytterst förtjust i vårt sovrum här hemma så börjar jag känna till de fyra väggarna alldeles för väl.

Vi blev nämligen sjuka. Igen.

Och den här gången i den, i min smak, värsta vardagssjukdomen – ett sådant där intensivt vintermagvirus. Det behövs nog ingen närmare presentation över hur våra senaste dygn varit.

Jag brukar försöka se det positiva i de flesta situationer, men nu var det faktiskt riktigt svårt. Försökte tänka att det var lite gött att ligga i sängen hela dagen och lyssna på podcasts (när gjorde man det senast liksom?) i fredags. Men nej, jag var mest… sur… och sjuk… och lite mera sur. Tyckte att vi allt hade haft tillräckligt av vabruari-påhälningar och det hade ju till och med gått och blivit mars.

Och så tyckte jag att barnen vuxit en meter, utvecklat sitt språk och helt plötsligt kunde en massa nya grejer efter att ha varit ifrån dem en hel dag.

Faktum är att jag fick påhälsning av dem några gånger, så det var inte ens en hel dag, men ändå. Den stora loppan var så fin och hämtade dricka, undrade allvarsamt varför jag hade så ont i magen och vägrade lämna min sida. Inte så otippat blev hon näst på tur sen.

Idag fanns det mot kvällningen åter hopp om livet. Samtliga familjemedlemmar har lyckats få en bit mat i magen och det är alltid ett friskhetstecken.

Nu ska vi sova. Och efter det sanera huset. Igen.

Inlägget Hopp om livet dök först upp på Hus Nr 24.

Taggar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *