Maximilian 12 år

Att inte få träffa sina barn på deras födelsedag, det är en av sorgerna med att ha valt detta ”varannan vecka” liv. Man undrar och grubblar på om barnen tänker på det mycket. Maximilian sa såhär i fredags ”Jag fyller på en tisdag, det betyder att det tar flera år innan jag har min födelsedag hos dig igen, mamma” Som en kniv i hjärtat kändes det. Man svarar nåt i stil med att ”du kan vara hos mig nästa år om du vill” man tänker, snälla snälla snälla va hos mig…..

Vi är bra så ändå, både jag och Mange, grabbarna får välja mycket själva om dom vill komma till den andre föräldern.

Jag har, så länge jag kan minnas, tittat på bilder när pojkarna var små och gått igenom själva födelsedagen i huvet på deras födelsedag. ”Nu kom vi in på BB. Nu tog jag ett bad där vattnet gick. Nu började krystvärkarna….” Jag vet inte varför, men jag tycker om att minnas tillbaka på det där sättet. Men dagar som dessa när jag bara får prata i telefon med min pojk, ja då blir jag väldigt nere. Jag är väl så som person, känner allt extra mycket……

Drygt som fan ibland faktiskt. Nu är dagen snart slut iallafall. Thank god. Godnatt fina ni.

/Marit

 

Inlägget Maximilian 12 år dök först upp på Marit Orrebo.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *