Ni som följt mig ett tag vet att jag har ett alldeles särskilt gott öga till gamla hus. Så när jag sprang på detta fina på Hemnet sparade jag genast ner bilderna. Hallå, ser ni trädgården? Verandan? Den gröna dörren? Och den lite sådär lagom im-perfekt fasaden?
Takhöjden, träpanelen, serveringsskåpet!
Köket, åh detta, kök! Så osvenskt och vackert på så många sätt.
Kan inte låta bli att fundera över varför jag älskar gamla hus och gammal inredning. Och med gammalt menar jag nästan allt fram till 1960-tal. Det måste väl ha något med en nostalgisk ådra att göra, sådär min tro på att allt var bättre förr? Att det man producerade var ett gediget hantverk, det man skapade skulle användas för alltid? Men jag tror också att det har att göra med min livliga fantasi och mitt intresse för människors livsöden. Så fort jag sätter min fot i ett gammalt hus så har jag påbörjat en historia i mitt huvud om de människor som levt där. Jag hade gjort nästan vadsomhelst för att få veta mer om de människor som bott i de hem jag bott i under åren.
Husen och sakerna får en själ när de bär en historia. Och om det inte är min egen så måste jag fylla det med någon annans. Ungefär så.
Tänk vilka ”djupa” tankar en Hemnet-annons kan frambringa en helt vanlig torsdag.
Inlägget Drömhus och navelskåderi kring min fäbless för det gamla dök först upp på What Decorates My Day.
