God kväll på er!
Denna vecka har varit så tuff, Iris är inne i någon fruktansvärt tung period nu med uppvak på nätterna. Ni som följt bloggen ett tag vet att vi har varit skonade från stökiga nätter innan. Hon har alltid sovit bra, fram till nu! Samtidigt känner jag mig lite löjlig som klagar efter en veckas nattstök när jag vet att det finns andra som kämpat i år med sömn eller andra tuffa svårigheter. 
Det började i måndags, varje natt eller t.o.m tidig kväll vaknar hon och skriker. Ibland sprutar tårarna och ibland är det bara skrik, det spelar ingen roll om vi tar in henne till oss, som vi nu gjort varje kväll. Hon vaknar till med ett skrik och håller på i några minuter tills hon somnar lätt igen… sen går det typ 20 min och sen skrik. Så håller det på.
Hon (och vi) är supertrött på dagarna och behöver en extra nap på fm och hon sover minst 2h på sin vanliga lunchnap, vilket är mer än hon brukar. Hon somnar som som hon brukar vid kl 19 på kvällen och läggningen är helt problemfri. Hon är helt slut på kvällen, trots mer sömn på dagen och däckar nästan med vällingen i munnen. Ibland vaknar hon redan vid 20 och då drar eländet igång, nu är klockan strax efter 22 och vi ligger på nålar och väntar typ:/
Dagarna går långsamt och hon är gnällig och svår att underhålla, kräver mer och vill vara mer i famnen. Vi är dränerade på energi. Idag tog jag mig i kragen och fotade lite, går igång när jag får vara i det flowet. Det gav mig lite extra välbehövlig energi.
Jag funderar på vad det kan bero på? Känns som jag i desperationen och avsaknaden av sömn söker svar. Det kanske inte finns något mer än att det bara är en fas nu som är stökig. Vet ju att det går över med tiden, även om det känns lite otröstligt just nu.
Kan det vara mardrömmar? Fler tänder, kanske kindtänder? Ont i magen? Nattskräck? Någon som känner igen sig, som har någon teori? Dela gärna med er!
M
Inlägget HELT SLUT dök först upp på MOE of Sweden.
