Tror att det kanske är en vanlig fundering när man fått barn. Jag vet att jag tänkte precis lika när Iris föddes och jag vet att det går över. Just nu snurrar de tankarna väldigt mycket för att lilleman tar musten ur oss. Han är inte en nöjd bebis, även om det kanske ser ut så på bilden här. 
Han skriker en hel del, åt kolikhållet och jag misstänker att han är en kolikunge (mardröm) även om vi inte fått det sagt av någon expert. Det innebär att stora delar av dagen går åt till att vyssa, bära och amma, vilket gör att jag inte får så mycket annat gjort. Det tycker jag är jobbigt. Vet att detta är en kort tid och att det blir bättre men det är tufft mitt i det med sömnbrist deluxe och konstant huvudvärk som aldrig släpper… VAD HAR VI GJORT?!
Samtidigt så ser jag på Iris, som förvisso varit världens enklaste lilla tjej sen hon föddes när det kommer till sömn och mat, att det blir så bra tillslut. Min lilla älskling!
Imorgon åker mamma hem efter att ha stötta upp oss i 2 1/2 vecka, nu ska vi försöka rodda livet själva. Det kommer ge sig såklart, men det blir annat när jag ibland både ska lämna och hämta Iris på föris med en arg liten bebis. Hon har fått livet att funka såhär i början.
Hur löser ni andra dundermorsor livet med flera barn och kanske missnöjda barn?
Inlägget VAD HAR VI GJORT…? dök först upp på MOE of Sweden.
