VÄNDNINGEN!

Jag vågar säga att vi ser ljuset i tunneln nu, halleljua på det! Vi har senaste veckan märkt att skrikanfallen blivit färre och färre tills att nu nästan upphört helt. Så jag vågar faktiskt tro på att vi kommer ta oss igenom, på BVC besöket i början på förra veckan trodde jag inte det. Jag satt bara och grät inne hos barnmorskan och precis när livet kändes som tyngst (trots mammas hjälp) så börjar det vända. Tur var det för jag vet inte hur mycket mer jag hade pallat utan att behöva gå i terapi resten av livet.

Så akupunkturen ställde vi in, dumt kanske vissa tycker men jag känner att bättringen är så pass att hans mage troligtvis börjar anpassa sig självt. Däremot äter jag mjölkproteinfri kost sedan i lördags, går helt ok även om det gäller att tänka till! Detta blev dagens lunch!
Jag är iallafall så glad över att kunna skriva detta nu, för alla småbarnsföräldrar vet att det inte är så lätt att rodda livet med en 2 1/2 åring och en liten spädis även om den är nöjd. Det tar på krafterna. Han är fortfarande en krävande bebis som vill bli buren HELA tiden och som är gnällig när han inte blir det, men så kan det va.. bara att tugga i sig, alla bebisar är olika. Han är en känslig liten kille, känslig för nya ljud, röster och miljöer. Han gillar bäst att vara hemma, i famnen eller i babysittern:)Det som jag måste jobba med nu är att låta honom få vara lite gnällig och skrikig utan att plocka upp honom direkt. Det sitter så inbyggt i mig nu att om jag inte tar honom direkt blir det skrikmaraton. Är ju livrädd att trigga igång det igen!

Till er som sitter i skiten nu, till viss del jag själv även om det (peppar peppar) verkar gå åt rätt håll, ta hjälp om ni kan! Både hjälp i form av vänner, familj osv men också BVC för att då prata ut. De har kuratorer som är till för oss föräldrar och även om skriken inte bli bättre så får man iallafall lite stöd i sin egen panik.

Det som också är väldigt tydligt är att jag och Johan haft mycket större irritation mellan oss, sömnbrist, ständig uppassning och avsaknad av energi har gjort sitt. Från att sällan gnabbas har vi typ gnabbats hela tiden över småsaker. Vi har inte riktigt haft tid att prata om våran upplevelse kring detta men nu börjar vi hitta lite andrum.

Jag fattar verkligen att en sådan här situation tär på relationen och att relationer går i kras! Vi har sedan lillebror kom sagt att vi fixar detta! Ju längre tiden har gått desto mer tärda har vi blivit, och när det var som värst sa jag till Johan ”klarar vi detta, klarar vi allt”. Jag vet att vi klarar allt tillsammans och utan Johan är livet inget, men shit vilken pärs det varit.Imorgon åker mamma hem till Blekinge, hon har bott hos oss i drygt fem veckor. Hennes första veckor på sin pension fick hon tillbringa här med oss. Men hennes hjälp och vistelse hos oss har skapat ett starkare band mellan mig och mamma, och inte minst mellan henne och barnen. Skrik-Olle har mer eller mindre sovit hos henne delar av varje natt, klart det blir ett starkt band. Fint ändå!❤

Inlägget VÄNDNINGEN! dök först upp på MOE of Sweden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *